För allt dricksvatten gäller att
- PFAS bör inte förekomma i dricksvatten.
- Långvarigt intag av dricksvatten med höga halter PFAS minskar säkerhetsmarginalerna till de nivåer som kan ge hälsorisker.
- PFAS tillförs och ansamlas i kroppen även från andra källor än dricksvatten, till exempel insjöfisk och ämnena. Därför bör summan av PFAS-11 i dricksvattnet vara så långt under 90 nanogram/liter som möjligt.
Lämpliga PFAS att undersöka i dricksvatten:
| 1 | Perfluorbutansulfonat (PFBS) |
| 2 | Perfluorhexansulfonat (PFHxS) |
| 3 | Perfluoroktansulfonat (PFOS) |
| 4 | Fluortelomersulfonat (6:2 FTS) |
| 5 | Perfluorbutanoat (PFBA) |
| 6 | Perfluorpentanoat (PFPeA) |
| 7 | Perfluorhexanoat (PFHxA) |
| 8 | Perfluorheptanoat (PFHpA) |
| 9 | Perfluoroktanoat (PFOA) |
| 10 | Perfluornonanoat (PFNA) |
| 11 | Perfluordekanoat (PFDA) |