Två studier från Ehime University i Japan pekar ut kommersiellt hund- och kattfoder som en möjlig källa till PFAS-exponering. Kopplingen var tydligast hos katter och fiskbaserade produkter innehöll högre halter av flera långkedjiga PFAS. I Sverige har PFAS redan hittats i blod från både katter och hundar – men det finns fortfarande inga gränsvärden för PFAS i foder.

De nya resultaten ger inte svar på hur mycket PFAS som finns i hund- och kattmat som säljs i Sverige. Däremot väcker de en konkret svensk fråga: hur stor del av våra sällskapsdjurs PFAS-exponering kommer från maten, och kontrolleras den alls?

100 foderprodukter analyserades – fiskbaserade produkter stack ut

I den första studien analyserade forskarna 100 kommersiellt tillgängliga hund- och kattfoder som såldes i Japan. Både torrfoder och våtfoder ingick och 34 olika PFAS-ämnen analyserades.

PFAS hittades ofta i produkterna, men halterna varierade beroende på fodertyp, ingredienser och ursprungsland. Produkter där fisk var en viktig ingrediens hade högre halter av bland annat PFOS, PFUnDA och PFTrDA – långkedjiga PFAS som kan ansamlas i näringskedjan.

Forskarna gjorde även en preliminär riskberäkning med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets, Efsas, tolerabla veckointag för människor. För flera produkter hamnade den beräknade exponeringen över den nivån. Forskarna betonar samtidigt att detta inte kan användas som ett fast gränsvärde för hundar och katter, eftersom det saknas artspecifika toxikologiska riktvärden.

Resultatet ska alltså inte tolkas som att de testade produkterna har visats orsaka sjukdom hos djur. Det visar däremot att foder kan vara en relevant exponeringsväg.

Blod och foder från samma djur jämfördes

I en uppföljande studie analyserades blodserum från 23 hundar och 30 katter i Japan. Forskarna letade efter 38 PFAS och hittade 18 olika ämnen i serumproverna.

För en mindre grupp djur hade forskarna också tillgång till det torrfoder som djuret faktiskt åt – 10 hundfoder och 12 kattfoder. Det gjorde det möjligt att jämföra PFAS-profilen i maten med PFAS i blodet hos samma djur.

Hos katterna var sambanden tydligast. Kattfodren hade högre halter av bland annat PFOS, PFDA, PFUnDA och PFTrDA än hundfodren, och forskarna såg starkare samband mellan foder och serum för PFOS, PFUnDA, PFTrDA och den sammanlagda PFAS-halten.

Hos hundarna var sambanden svagare. Forskarna tolkar det som att hundarnas exponering kan komma från en större blandning av källor.

Studien visar inte att maten är den enda källan. PFAS kan också komma från exempelvis dricksvatten, damm och den övriga inomhusmiljön.

Svenska katter har redan PFAS i blodet

Det finns sedan tidigare svenska data som visar att sällskapsdjur exponeras för PFAS.

I en studie publicerad 2021 analyserade forskare bland annat från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, blod från 27 svenska katter och damm från deras hem. PFOS och PFDA kunde kvantifieras i samtliga serumprover och PFOA i 96 procent. Forskarna såg också statistiska samband mellan vissa PFAS i hushållsdamm och halterna i katternas blod.

Den studien pekade alltså ut damm som en relevant exponeringsväg – något som passar väl ihop med katters beteende eftersom de får i sig damm när de tvättar pälsen.

En svensk studie från 2025 undersökte i stället 65 berner sennenhundar. PFOA, PFNA, PDFA, PFHxS och PFOS detekterades i samtliga serumprover. Forskarna konstaterade att PFAS-profilerna hos hundarna låg på liknande nivåer som de som tidigare setts hos svenska katter och människor och lyfte den gemensamma hemmiljön som en möjlig förklaring.

De svenska studierna visar alltså att exponeringen finns. De har däremot inte kunnat avgöra hur stor del som kommer från fodret.

Sverige har inga gränsvärden för PFAS i foder

Här blir den svenska regleringen särskilt intressant.

I Jordbruksverkets vägledning för foderkontroll 2026 står att det finns gränsvärden för PFAS i flera animaliska livsmedel – bland annat fisk, kött och ägg – men att det inte finns några gränsvärden för PFAS i foder.

Myndighetens underlag pekar samtidigt ut fisk från PFAS-förorenade sjöar som en riskråvara för foder.

Jordbruksverket skriver också att det i dagsläget inte finns evidens för att livsmedelsproducerande djur i Sverige generellt utsätts för stora mängder PFAS via fabrikstillverkat foder. Den bedömningen gäller dock i första hand foder till livsmedelsproducerande djur och svarar inte på hur läget ser ut för kommersiell hund- och kattmat.

SVA beskriver också PFAS som en möjlig kemisk fara i foder och vatten. Vid misstänkt exponering är den grundläggande åtgärden enligt myndigheten att stoppa källan – exempelvis genom att byta foder eller vattenkälla.

Vad betyder det för svenska hund- och kattägare?

De japanska studierna är inte ett skäl att automatiskt sluta ge hundar eller katter fiskbaserat foder.

Det finns tre viktiga begränsningar:

  • Produkterna som analyserades var kommersiella foder på den japanska marknaden – de visar inte halterna i svenska produkter.
  • PFAS-halterna varierade mellan produkter och ursprungsländer – ingredienslistan ensam kan därför inte säga om ett visst foder innehåller mycket PFAS.
  • Det saknas fortfarande etablerade PFAS-gränsvärden och tillräckligt säkra toxikologiska riktvärden för hundar och katter.

För djur med medicinskt ordinerad kost bör foder inte bytas enbart på grund av dessa studier utan att först diskutera alternativ med veterinär.

Det viktigaste resultatet för Sverige är därför inte att ett visst slags kattmat ska undvikas. Det är att en tidigare dåligt kartlagd exponeringsväg nu har blivit betydligt mer konkret – samtidigt som svenska sällskapsdjur redan har visats bära PFAS i blodet.

En tydlig kunskapslucka i Sverige

De nya studierna gör det möjligt att ställa en ganska enkel fråga till svenska myndigheter och foderbranschen: analyseras PFAS systematiskt i hund- och kattfoder som säljs i Sverige?

Fisk kan innehålla PFAS eftersom ämnena kan spridas i vatten och ansamlas i näringskedjan. Det är sedan tidigare välkänt från studier och kostråd kring PFAS i insjöfisk. Om fisk används som foderråvara blir råvarans ursprung och kontroll därför relevant även för sällskapsdjur.

Samtidigt visar den svenska kattstudien att maten bara är en del av bilden. Hushållsdamm och andra delar av hemmiljön kan också bidra till exponeringen. Mer bakgrund om ämnesgruppen finns på Vad är PFAS? och om kända hälsoeffekter på Risker med PFAS.

Källor

Senast granskad: augusti 2026.