PFAS-polymerer står för en betydligt större del av Europas PFAS-användning än många känner till. Enligt Europeiska miljöbyrån EEA utgör polymera PFAS uppskattningsvis 24-40 procent av den totala PFAS-volym som sätts på EU-marknaden.

EEA lyfter nu åter frågan om polymerernas hela livscykel – från tillverkning och användning till återvinning, förbränning och deponi. Myndigheten pekar på risker som inte alltid fångas när man bara bedömer själva polymermolekylens toxicitet.

Vad är PFAS-polymerer?

PFAS är en mycket stor grupp ämnen med mer än 10 000 identifierade substanser. Gruppen brukar delas in i polymera och icke-polymera PFAS.

Polymerer består av stora molekyler som byggs upp av upprepade mindre enheter. Bland PFAS-polymererna finns bland annat fluorpolymerer, sidokedjefluorerade polymerer och perfluorpolyetrar.

De används i en lång rad produkter och tekniker, exempelvis:

  • textilier
  • non-stick-beläggningar
  • elektronik
  • möbler
  • maskiner och tätningar
  • filter och membran
  • smörjmedel
  • litiumjonbatterier
  • solceller
  • bränsleceller
  • halvledare

PFAS-polymerer används alltså både i vardagsprodukter och i teknik som är viktig för elektrifiering och digitalisering.

24-40 procent av PFAS-volymen i EU

EEA uppskattar att PFAS-polymerer utgör 24-40 procent av den totala volymen PFAS på EU-marknaden.

Samtidigt är kunskapen om exakt vilka polymerer som används och i vilka mängder begränsad. En anledning är att polymerer generellt är undantagna från registreringskraven i EU:s kemikalielagstiftning REACH.

Det innebär att användningen kan vara omfattande samtidigt som datan är betydligt sämre än för många andra kemikalier.

Polymererna kan vara mindre giftiga – men livscykeln skapar andra risker

Polymera PFAS betraktas generellt som mindre lättupptagliga i kroppen än mindre PFAS-molekyler. Deras stora molekylstorlek gör att de har svårare att ta sig in i levande celler.

Men EEA betonar att det inte räcker att bedöma den färdiga polymeren isolerat.

Risker kan uppstå redan när polymeren tillverkas. Råvaror, monomerer, processkemikalier och biprodukter kan släppas ut och förorena arbetsmiljö, vatten, mark och närliggande samhällen.

Vissa PFAS-polymerer kan dessutom brytas ned över tid och bilda mindre, mycket persistenta ämnen som kan vara mer biologiskt tillgängliga än ursprungsmaterialet.

Produktion kan också påverka klimat och ozonskikt

EEA pekar även på en mindre uppmärksammad effekt av PFAS-produktion – utsläpp av fluorbaserade klimatgaser och ämnen som kan påverka ozonskiktet.

Vid tillverkning av vissa fluorpolymerer kan bland annat HFC-23 bildas som biprodukt. Enligt EEA har HFC-23 en global uppvärmningspotential omkring 12 400 gånger högre än koldioxid räknat över samma tidsperiod.

EEA lyfter att övervakningen av sådana utsläpp fortfarande är begränsad, vilket gör den samlade klimatpåverkan svår att bedöma.

PFAS kan försvåra återvinning

Ett annat problem uppstår när produkter som innehåller PFAS blir avfall.

PFAS kan finnas i små mängder i många olika material, vilket gör det svårt och dyrt att sortera ut dem. Material som återvinns kan därför föra PFAS vidare till nya produkter där ämnena inte ursprungligen var avsedda att finnas.

Alternativet kan bli att PFAS-haltiga material i stället går till deponi eller förbränning. Men även där finns kunskapsluckor.

EEA konstaterar att det fortfarande är osäkert i vilken utsträckning PFAS-polymerer bryts ned fullständigt vid de temperaturer som används i europeiska avfallsförbränningsanläggningar. Vid otillräcklig nedbrytning kan mindre fluorbaserade ämnen bildas.

Bland ämnen som diskuteras finns TFA, en mycket kortkedjig PFAS som redan hittats brett i miljön. I Sverige har SGU hittat TFA i 91 procent av de undersökta grundvattenlokalerna.

Viktiga i grön teknik – men också del av PFAS-problemet

EEA beskriver en tydlig målkonflikt. PFAS-polymerer används i tekniker som batterier, solceller, bränsleceller och halvledare och kan bidra med egenskaper som värmetålighet, kemisk stabilitet och lång livslängd.

Samtidigt innebär deras extrema beständighet att utsläpp kan finnas kvar mycket länge i miljön.

Frågan blir därför vilka användningar som verkligen saknar alternativ och vilka som kan ersättas utan stora samhällskostnader.

Detta är också centralt i EU:s pågående arbete med en bred PFAS-restriktion inom REACH. Förslaget omfattar även PFAS-polymerer, även om olika undantag och alternativa begränsningar diskuteras för vissa användningar.

Sverige driver samtidigt ett nationellt spår. Regeringen har föreslagit förbud mot PFAS i bland annat kläder, kosmetika och köksredskap från 2028.

EEA:s underlag är äldre än den nya aktualiseringen

EEA:s briefing om PFAS-polymerer publicerades ursprungligen den 29 april 2025 och korrigerades senare samma år. Den har nu åter aktualiserats av EEA i september 2026.

Det betyder att siffran 24-40 procent inte är en ny mätning från 2026. Det nya nyhetsvärdet ligger i att EEA på nytt lyfter polymererna i den pågående diskussionen om PFAS-reglering och betonar behovet av att bedöma hela livscykeln.

Källor